.

Hejsan hoppi!
Så, familjen är i New York och har det tipptopp, det GLÄDJER mig, för jag fick precis reda på att jag åker till både D.C och NY nästa månad, HAAALLAAAH!
Och kan ni fatta, jag har varit borta mer än 4 månader och nu kommer de och hälsar på. Jag är verkligen så himla himla glad! Känns lite overkligt att jag verkligen ska få se dem igen. Men jag satt även och snacka med Pam idag för hon nämner lite varje dag att hon liksom inte vill att jag ska åka hem... JAG VILL INTE ÅKA HEM, men det är något jag måste för jag vill inte leva här som någon illegal rödhårig ganster direkt! och igår satt jag och Rosaline och hade värsta deep-talket om att jag skulle åka hem och hon började nästan gråta.. puppe.... OCH idag när jag låg och chilla gaaaalet i soffan så kom Robert och bah; asså... du vet tiden går så fort... du åker ju snart hem... jag gillar det inte... jag kommer verkligen sakna dig.
AWWW! asså nej nej nej, jag är lite splittrad just nu, JA- jag vill stanna här för det är helt underbart men JA- jag vill ju åka hem och träffa familj och vänner igen... så aa, SKÖNT iaf att jag har fått två familjer så det kommer ju inte bli några propblem att åka lite hit och dit!

Ibland när jag verkligen bara sitter ner och tänker på vilken tur jag har haft.. Jag har verkligen fått en ny mamma, en ny pappa, massa nya kompisar, EN hel ny familj, tre hundar, min egna häst, två katter, blivit sjukt mycket bättre på engelska osv osv. Vilken tur jag har haft. Jag kan inte sluta tacka ödet för det asså... För jag är en person som liksom aldrig riktigt har tur.. och sen det här,. det liksom slår aaaallla tävlingar ALLT. Jag har faktiskt fått ett helt nytt liv. Och den är två personer som jag verkligen kan tacka för det, Tack till mamma och Ingemar för att jag fick åka, utan erat tillstånd och allt så hade jag aldrig varit här.

Varje dag när jag öppnar mina ögon, stänger av väckarklockan till höger bredvid nattlampan som alltid står och lyser, så är det första jag tänker på; vilken fantastisk dag det här kommer bli. Det låter fett överdrivet, men asså... Bill, han har helt ändrat mitt sätt att tänka, just nu upskattar jag varje sekund jag har här för just nu är det bara 6 månader kvar. Jag börjar alltid min dag med att le, hur mycket jag än hatar att gå upp tidigt... behöva äta frukost fast jag inte vill... behöva skriva göra det där matte-testet osv osv osv..

det jag försöker säga är bara, uppskatta allt ni har, det gör tillvaron så himla mycket bättre. Le istället för att sura, skratta istället för att gråta, ha roligt istället för att bråka och det viktigaste av allt, följ alltid dina drömmar...

LOVE,
Sofia