.

16- Januari- 2012

Japp, då har jag varit hemmifrån i precis 6 månader. Kan verkligen inte förstå det... det käns som jag precis kom hit. Så himla mycket har hänt på dessa 6 månaderna. Min svenska familj har ju till och med varit här. Vad är det för knas liksom.

Mycket har förändrats och den strösta förändringen är nog jag själv. Gud, haha jag satt och prata med Jojo härom dagen. Han sa det, du har förändrats, det är till det bättre. Men eftersom att han inte bor här eller ser mig 24/7 så ser ju han alla förändringar. Han påpea såklart min Engelska, men även min stil och hur jag smsar. Haha, han sa att i början hade jag ju min svenska stil såklert, och det var mer stora tröjor och massa chill-kkäder typ. Nu är det yoga brallor, A&F t-shirts, Hollister jeans, plattat hår, hoodies osv osv. Tyckte faktiskt det var lite roligt att vi snacka om det för jag ser ju verklgien inte mina förändringar.

Något som är ett stort plus är ju såklart att jag har fått en helt ny familj. Ja, jag ser faktiskt min hostfamily som min familj. Vi har kommit varandra så himla nära och vi har väldigt roligt tillsammans. Såklart går humöret i vågor men så är det ju när man är en familj, allt är inte tipptopp längre.

Är det verkligen sant att jag inte är homesick?

Ja, det är faktiskt sant. Jag har varit helt ärlig med min hemlängtan. Jag längtar inte hem, såklart saknar jag min familj och mina vänner. Men jag är ju faktiskt bara borta i ett år. Varför inte uppskatta dte jag har nu så jag kan uppskatta det jag har där hemma mer när jag kommer hem?

Men jo, jag har varit ledsen, det har jag. Första marking period:en i skolan gick mer eller mindre åt skogen. Nej men jag hade två ämnen som inte prestera så bra i. Det fick min självkänsla och självförtroende att verklogen crasha. Dåville jag bara gör det lätt för mig och gå till mamma och gråta lite och hoppas på att hon ska fixa det (ja, jag är jo inte mer än 17, snart 18 år). Men jag tog mig i kragen så nu har jag faktiskt A i 6 ämnen och C i ett. Så det handlar nog mest om inställning. Och jag försöker göra lätt för mig men på något höger så jag inte så klok så jag hänger inte med i mina egna svängar så jag måste alltid ta de långa vägarna. Vilket jag tror jag lär mig mer av än att bara glida med.

Så.......... vad är gillar jag mest so far?

Det känns som om jag måste säga hästarna, för 1 jag älskar dem. 2 jag kan gå ut och rida när jag vill. Men jag kommer nog inte säga hästarna för jag saknar mina välutbildade dressyr hästar. Här är hästarna ingen utmaning. Jag agerar mer som en tränare för att jag vill att det ska göra massa fina dressyr grejer. haha men egentligen är ju det bara bra för mig för jag lär mig att träna hästar.

Men det är nog inte det jag gillar mest... Jag kommer inte säga skolan heller. Jag gillar verkligen skolan och allt sånt. Men, okej, jo det är som i OTH lite... men det är ändå inte all det här High school spititen som alla snackar om. Den finns men det är inte så himla mycket.

Såå jag tror nog faktiskt att jag kommer säga min familj. Jag har haft sån himla tur att hamna i den här familjen. De ser mig som en dotter och inte någon so bara ska stanna i ett år och sen bara åka iväg. Vi bara klicka från första början så aa, jag kan nog inte ha fåt en bättre familj.

Men kära vänner och familj, om 6 månader är allt som vanligt igen. Vi ses i Sverige!

Juste!

Jag har ett väldigt viktgt announcement!!!
Min kära morfar opereras idag. Han ska fixa sitt knä så jag vill bara hälsa honom lycka till och jag tänker på dig!
Du är bäst, jag älskar dig!