.

DÅSÅ Sofia,
Nu har du varit hemifrån i 5 månader och du har 6 månader kvar. ÄR DET INTE HELT GALET?!
De har verkligen varit bland de 5 roligaste månaderna i mitt liv. Mycket har förändrats och mycket har hänt. Men tänk, nu sitter jag här, i ett annat liv, ett annat land och tycker att det känns som om jag har varit här forever.
Allt är verkligen sjukt konstigt, allt jag har gjort, allt som bara har hänt, på 5 månader, gaaah det är så galet.
Men allt jag kan säga är bara att; ja, jag saknar alla där hemma, jag saknar Sverige, men jag är verkligen inte redo att åka hem än. Jag vet inte om jag kommer bli det, men ibland när jag bara blundar ett tag och tänker, så jo.. visst vore det skönt att sitta på 60 med kompisar och dricka chai latte, eller bar allmänt hänga med familjen. MEn fortfarande, här jag allt annat. Jag har huset, jag har djuren, jag har HIGH SCHOOL SPIRIT, jag har ett annat språk, jag har det helt annorlunda.
Så, ångrar du att du åkte?
Inte alls, verkligen inte. INTE EN ENDA SEKUND. Det här är nog ett bra år för mig, för min utvecklig och för min framtid. Jag har alltid varit den blyga som tycker jag är dålig på precis allt. Men jag har utvecklats som person här och jag har faktiskt insett att jag är faktiskt inte så blyg, och jag är faktiskt inte så dålig på engelska... Den Sofia jag inte trodde fanns finns faktiskt. Jag kommer aldrig ändra ändra den jag är, för jag har mitt mål och jag ska jobba dit, men det betyder inte att man inte kan utvecklas och att man inte ska anta utmaningar. När jag kommer tillbaka kommer jag se äventyr som en självklarhet. Har ni sett filmen "YES man"? Asså den är så sann.. säger man nej eller nekar allt blir livet som en liten box. Jag säger dock INTE att man ska säga yes till allt men ni fattar, allt blir så himla mycket bättre och roligare om man bara slappnar av lite och bara chillar lite spontant.
Skulle du rekommendera ungdomar att åka?
Yes, ta chansen om ni kan. Och nej, det är inte jääääättesvårt att lämna familjen, nej det är inte svårt att prata i början (även om du är dålig som jag var), nej man behöver inte vara rädd för att man kommer vara själv, nej man behöver inte vara nervös, MEN JA, man ska vara pirrig!
Vad var det svåraste med att lämna Sverige?
ehm... det var nog kompisarna och min lillebror.... För liksom, visst familjen finns liksom alltid kvar när man kommer hem. Men man vet aldrig med sina vänner. Det blir liksom mer som ett prov, de som är äkta stannar kvar, de andra antar jag att man måste... låta gå. ELLER göra något åt saken såklart!
Vad har du för planer när du kommer hem?
Hm.. jag ska börja övningsköra DIREKT! för nu har ju alla körkort här och åååh jag vill också. Så det är liksom prio ett.. Sen ska jag skaffa mig ett jobb och börja tjäna mina egna pengar så jag faktiskt kan bli lite friare och kunna resa mer. Sen måste jag ju fortsätta skolan också, vilken jag verklgien ser framemot helt ärligt. Jag är sjukt taggat på 2an. Dock vet jag ju inte än vart jag börjar.. ska ringa runt lite i Feb-Mars typpppp. Sen ska jag även köpa friskis eller sats-kort.. för asså, det här håller inte. När jag kommer hem ska jag bli veggo. MEN DET ÄR DÅ DET!
Sen blir det antagligen att resa runt. heheheheheheh

hahaha NERVÖS b-rud lämnade Svärdlångsvägen 25 för prick 5 månader sen,

(ååh mitt blåa rum, hjärta hjärta)