.

"Gud, jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen.. I Augusti var jag och mamma på EF-kontoret för att gå på en intervju. Då var vi lite osäkra på vad jag egentligen skulle ge mig in på. Många frågor flög runt men den sista November var det bestämt. Jag, lilla fega Sofia skulle minsann ut på nya äventyr. Veckorna gick och många möten och telefonsamtal till EF blev det. Hela April gick jag och bet på naglarna för att jag inte visste vart jag skulle. Allt jag visste var att det var USA jag skulle till.. hah alltid något iallafall..
Men den 11 Maj ringde en tjej från EF och berätta att de har hittat en familj som har valt mig. Lycka.
Efter dess har allt bara eskalerat.. skype och vanliga samtal har andvänts flitigt. Men även ett par paket har fått flyga över Atlanten. Jag har till och med hunnit med två avskedsfester och nu sitter jag här, i mitt rum, den 11 Juli... och har mer eller mindre precis förstått att JAG ska åka. Heh.. man kan kalla mig seg men nu har alla bitar fallit på plats. Och allt jag har att säga är, fyfan vad jag är glad att jag dels fick och för att jag fann någon konstig vilja och mod inom mig att faktiskt våga. Så nu Fia, nu börjar vi packa."

"Hej hopp,
Okej jo, jag måste erkänna.. jag är så galet nervös. Herregud, ibland undrar jag verkligen vad jag gett mig in på. Galenskaper. Men å andra sidan.. det är ju sånt man ska göra i livet. Äventyr och galenskaper. Så egentligen är jag bara så galet taggad! Men vissa stunder svider det ganska mycket att behöva säga hejdå till sina kompisar, eller att få ett fint "hejdå"-brev av sin syster eller att stå och packa med en gråtandes mamma... Tur att det bara är ett år iallafall!"

 "Hej,
Ja... då var det 9 timmar kvar då tills man ska stå och gråta på flygplatsen. GAAALET!
Min sista dag i Stockholm har varit underbar. Den börja med att jag blev väckt av bästa mamma klockan 9 och nån timme senare står jag och Ingemar och kollar på Porschar. Dör liite på de bilarna, det måste jag erkänna. Efter det blev det sista lunchen på Prinsen (som vanligt blev det klassiska köttbullar). Sen åkte vi bara en snabbis förbi Västberga för att kolla på några andra bilar. Och gissa vad.. där hitta jag min drömbil... Ford Mustang. Gaah den var verkligen sååå snygg men dyr.,. såklart..
HAHA men va kul att jag sitter här mitt i natten och snackar om bilar, nee det tar vi en annan gång, Nu ska jag mest ladda mentalt och försöka få några timmars sömn.
Kanske gör ett litet blogginlägg imorgon innan jag åker hemifrån, annars hörs vi när jag kommer fram till mitt första stopp, Rhode Island!!!!
Puss på er alla fina!"

"Godmorgon!
Ja, haha ja då var jag på väg då. KNAS! men aa nu är jag taggad, åååh va det ska bli kuuuul! Okej jag är nervös, stressad och håller på av dö för jag är så himla nervös!!!!!!
Men jag hör av mig igen när jag är framme i staterna. Herregud, kan nog inte fatta att jag ska dit.. men aa, nu åker vi!"

HAHA jag hitta mina inlägg om att jag ska åka hit, jag va verkligen nervös inser jag nu.. Och va glad jag blir när jag läser om min sista dag, men unch på prinsen och allt. ÅÅÅÅH va jag saknar bra mat och mysige restauranger...