.

Okej bloggen... jag måste erkänna en sak nu...
Även om alla mina inlägg är peppande och allt sånt, så peppar de inte mig. Jag försöker. Jag gör verkligen det. Varje dag försöker jag lära mig något nytt. Men nu har jag nått en gräns. Jag vet inte vad det är men just nu inser jag att jag kanske måste dels ta en pause från både bloggen och Facebook. Jag saknar er.
Jag längtar inte hem, men jag saknar det normala. Jag har stressat och pressat mig för hårt i skolan i över 2 månader nu. Jag har varit med kompisar och gjort roliga saker... men nu har jag kommit till en punkt när jag faktiskt bara vill trycka på OFF knappen och bara.... bara sova.
Allt kommmer bli bra och jag vet det. Men för att jag ska kunna lösa det här så ska jag nog ta en pause från bloggen ett tag. Nu vet ni, jag är ledsen. Ingen blir gladare av att läsa att jag kämpar för att bli starkare varje dag nu. Ni vet att jag måste ta en pause och därför måste jag säga hejdå ett tag.

Livet är som en berg-och-dalbana... jag antar att nu går det lite nerför.

(När man dricker vatten ur en röd kopp med ett glittrande sugrör och inte blir glad, då vet man att något är fel)

Jag saknar er.